Världsfriden

I onsdags skulle det ha varit en ekumenisk friluftsgudstjänst vid Härlanda kyrkoruin men regnet satte stopp för det. Istället fick jag en trevlig stund med vännerna i Redberg Welcome. Därför vill jag rekommendera att titta in där för den som får en stund över en onsdag kväll.

Som en hälsning idag skickar jag med de tankar som jag hade tänkt dela i onsdags.

När Jesus skulle lämna sina lärjungar sa han bland annat så här:

”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet”. Joh. 14:27

Av de här orden verkar det som att det finns en skillnad mellan den friden som Jesus har att ge och det som världen har att erbjuda. Då kan man ju undra vari den här skillnaden skulle bestå? Jesus tycks ju inte vilja förneka att världen ha något att ge men vad är det som är annorlunda?

 Jag tror man kan säga att världens frid kan man få på grund av yttre omständigheter medan Jesus erbjuder en frid trots dessa förhållanden.

Det betyder att för att kunna få den här världens frid måste man göra två saker.

Först måste man ta bort allt som är farligt, skrämmande och hotfullt. Sätt upp övervakningskameror och bygg murar så vi vet att ingen kommer och stör ordningen i vår lilla idyll. Se till att allt blir som det alltid har varit så vi har fullständig kontroll över det som händer. 

Sedan gäller det få till allt det där som krävs för att man ska bli lycklig. En god uppväxt, bra utbildning som följs av en spikrak karriär, ett perfekt äktenskap som ger en både barn och barnbarn och den stora vänkretsen så klart för att inte tala om hälsan som är det viktigaste av allt. Bara allt det där kommer på plats ska man nog kunna känna en sorts frid.

Men hur många av oss är det egentligen som får till allt det där? För de flesta är det nog alltid något som fattas. För många leder det till att man ständigt är på jakt efter den där pusselbiten som saknas för att lyckan ska bli fullständig och friden kan infinna sig.

Den frid Jesus erbjuder är däremot en frid som man kan få trots att det är som det är runt omkring.

En gång var Jesus och lärjungarna ute och åkte båt en sen kväll och plötsligt blåste det upp till storm. Då låg Jesus och sov i båten och lärjungarna tyckte han var lite väl nonchalant. Brydde han sig inte om att både dom och båten var på väg att gå under i vågorna?

 Det där kan nog vara en känsla som de flesta kan känna igen sig i. Man hamnar i situationer då det känns som att man ska gå under och det verkar sannerligen som att Jesus ligger och sover, om han överhuvudtaget finns med.

Men Jesus vaknade och med viss förvåning frågade han varför de var rädda för han var ju där. Då ska man komma ihåg att strax innan hade lärjungarna varit med och sett när Jesus hade mättat tusentals människor med hjälp av några bröd och fiskar. Problemet var alltså inte att de inte hade sett vad Jesus kunde göra. Men när stormen och ovädret kom var det som att de glömde bort allt annat som de varit med om och de kunde inte se någonting annat än de höga vågorna som var där just då.

Nu var det inte enda gången som lärjungarna hade problem med vädret när de var ute på sjön. En annan natt när de var ute och seglade blev det också storm och då fanns inte Jesus med ombord. Han hade nämligen skickat iväg lärjungarna före sig för han ville vara ensam kvar och be. Det står att de kämpade mot vågorna men tidigt på morgonen, strax före gryningen, kom Jesus gående på vattnet.

Det där har gett upphov till många frågor om Jesus verkligen kunde gå på vatten och är det rimligt att tänka sig att en upplyst nutidsmänniska skulle tro på något sådant. Personligen tror jag att Jesus kunde gå på vatten eftersom han var Guds son och därmed stod han över den här världens ordningar.

Samtidigt tror jag att vi berövar den här berättelsen en stor och viktig del av sin betydelse om vi endast ser den som ett återgivande av ett märkligt naturfenomen. Vi kan nog räkna med att berättelsen har en djupare innebörd än så.

I bibeln står nämligen vattnet och havet som symboler för kaos och de krafter som hotar förgöra våra liv och livet på jorden överhuvudtaget. När Jesus går på vattnet innebär det därför att han har makten att lägga alla dessa hotfulla krafter under sina fötter.

Det är därför han kan erbjuda en annan sorts frid än den som världen har att ge. Det kan i och för sig betyda att livet tillsammans med Jesus inte blir så mycket enklare eller att man slipper undan de svårigheter som andra människor får kämpa med. Därför kan också de nätterna komma ibland när man får kämpa mot vågorna och det kan kännas som att man är på väg att gå under.

Men strax innan gryningen, när det är som mörkast, kan man få höra hur en fågel börjar sjunga, och helt plötsligt, utan att man riktigt förstår hur det går till, ser man hur det börjar ljusna.

Ibland måste man stanna upp i sitt sökande efter frid för att få en chans att finna den. Om det krävs mycket kamp för att få den här världens frid kan Jesu frid komma när du minst anar det. Jesus talar om Guds ande som en vind och du vet hur det är med vinden. Öppnar man bara fönstret blåser den in. Ibland kan det kanske ta lite tid innan man känner det men att öppna sig brukar vara bästa sättet för den som vill ta emot den frid som Jesus har att ge. Det finns nämligen ingen som är närmare oss än han.

Imorgon söndag möts vi till gudstjänst 11.00. Temat är Goda förvaltare. Ahmad Sarhangi predikar och Malin Sunnemar leder.

På onsdag den 12 augusti 18.30 får vi återigen chansen att fira ekumenisk gudstjänst vid Härlanda kyrkoruin om regnet lyser med sin frånvaro.

Roland Ernebro