Samlingssöndag 10 september

Efter sommar och semester samlas vi igen och de olika verksamheterna drar igång. På samlingssöndagen firar vi gudstjänst tillsammans och det blir mycket sång och musik. Vi bjuder in till lite längre samvaro direkt efteråt, med både lunch och olika aktiviteter. Varmt välkommen!

Inbjudan till bönering

Vill du vara med och öppna Böneringen, ett sätt att uppmuntra och stärka bönelivet i vår församling?

Vi tror att bönen är avgörande som en grund för allt vi gör i församlingen. Vi som skriver detta har samtalat och funderat över hur vi kan hitta former som gör att många blir delaktiga i bönen, och att fler dras med. Bönesamlingar? Bönegrupper? Bön före gudstjänsten? Vi tror att många skulle vilja engagera sig mer i bönen, och samtidigt vet vi hur svårt det är med ytterligare en aktivitet i almanackan. Vi har provat bönesamlingar på kvällstid utan något större gensvar.

Nu har vi försökt tänka annorlunda: Skulle vi kunna skapa en ”bönering”, en grupp av bedjare som regelbundet delar böneämnen på nätet/per mail, men som också ibland träffas, kanske en gång per månad?

Skulle du vilja vara med i en sådan grupp? Nu inbjuder vi till en samling torsdagen 4 maj kl 18.30, där vi samtalar vidare om hur det skulle kunna gå till, och hur vi får fler att engagera sig i bönen. Välkommen med!

Varma Hälsningar

Bengt och Anna-Carin Tonnvik , Roland Ernebro

Stilla veckan

Den stilla veckan är här. Men sällan eller aldrig har vi väl gått in i den veckan med större sorg och oro än nu. En buss välter och i ett nu förvandlas en fantastisk skidresa till en stor mardröm.

Samma fasansfulla förändring skedde när en lastbil kom farande rakt in bland promenerande människor en fredagseftermiddag i hjärtat av Stockholm.

Det här, och mycket annat, ger oss på nytt en obehaglig påminnelse om hur sårbart livet kan vara. Det som vi tar för givet kan i nästa stund tas ifrån. Därmed känns det också som att livets allvar gör sig alltmer påtagligt.

Men också nu har vi sett hur någons onda handling kan få väldigt många att göra det som är gott. När hjälpen verkligen behövdes fanns den där. Därför kanske händelserna i både Härjedalen och Stockholm kan illustrera vad stilla veckan djupast sett vill påminna oss om.

För det första visar dessa händelser på dödens och ondskans brutala verklighet och hur besinningslöst orättvist den slår mot människor. Ingen tordes någonsin kunna förklara varför just dessa människor skulle mista livet. De råkade bara vara på fel ställe vid fel tidpunkt. Därför kan vem som helst inse att det kunde lika gärna vara jag och vad säger att inte vi drabbas nästa gång. Ingen kan vara säker på att gå fri.

Vi människor är sårbara och därför finns det en styrka i att få tro på en Gud som har gjort sig sårbar. Under stilla veckan får vi stanna upp inför den insikten som säger att Jesus alltid varit före oss i det mörkaste mörkret. Det gör att vi aldrig är ensamma när vi väl är där. Den Gud som skapat oss finns alltid vid vår sida.

Det är därför våldet inte får sista ordet. Det är därför värmen breder ut sig trots att den iskalla kylan har slagit till. Därför fylls de blodiga gatorna med blommor och dånet från lastbilar med livsfarliga förare ersätts med sång.