Hälsning från vår pastor Roland Ernebro

Efter församlingens årsmöte den 1 mars gick jag hem och njöt av känslan av att ha tre veckors semester framför mig. Då kunde jag inte ana att jag inte ens fram till idag den 5 maj skulle återvända till kyrkan.
Förutom coronan, som kullkastat planerna för de flesta den här våren, fick jag åka in akut till

Sahlgrenska. Så småningom blev jag opererad för mina magbesvär och efter en månads sjukskrivning känner jag mig nu återställd och glad för att kunna vara i tjänst igen. Tack för alla förböner och omtanke som församlingen visat under den härtiden genom blommor och hälsningar av olika slag.
Men med tanke på det rådande läget med smittorisker kommer jag i stor utsträckning lyda rekommendationerna att arbeta hemifrån. Förutom det tänker jag delta i styrelsens arbete och kanske i några ytterligare möten. Behovet av direkta möten växer när man gått ensam länge samtidigt som det är viktigt med uthållighet i kampen mot smittan.
Det låter klichéartad att säga att vi lever i en ”särskild tid” för alla säger det just nu. Ändå tänker jag på orden i Lina Sandells gamla välkända palm ”för vad särskild tid med särskild nåd”. Den här tiden är brutalt hård för många människor. Svår sjukdom, död och sorg, hot om arbetslöshet och konkurs, listan över orosmolnen kan göras lång.
Men vi ser också ständiga exempel på hur goda krafter förenas för att hjälpa och underlätta i den här svåra situationen. Det gäller naturligtvis sjukvårdspersonalen men viljan att hjälpa till syns på många andra håll. Trots allt elände känns det ändå som att det är en särskild tid med särskild nåd.
I den tiden får vi bära varandra i förbön och omtankar tills vi kan träffas igen och umgås som vanligt.
Med önskan om Guds välsignelse
Roland Ernebro