Bloggtext v 25: Tack Zlatan!

Det har väl inte undgått så många att Sverige är utslaget ur Fotbolls-EM. Inte heller har väl så många missat att Zlatan slutar i landslaget. Han gjorde debut 2001 och har alltså, med undantag för en bojkottperiod, varit centralfigur i Sveriges fotbollslandslag i 15 år! Vad har detta då betytt för vårt land? Ja, att en kille från Rosengård med rötter i Balkan och med en skånska där hans ursprung lätt hörs; en kille som var omvittnat strulig såväl i skolan som i pojkfotbollen blir nationalikon. Uppkäftig, kaxig, med ett självförtroende som gränsar till grandiost har han mött världen. Jag såg en intervju med en artonårig Zlatan. Samma lätt retsamma men oj så smittsamma smil, samma  attityd av att vara redo att ta över världen, samma vinnarskalle som har fört honom längre upp än någon annan svensk fotbollsspelare gjort eller kommer att göra. Aldrig har han släppt in oss i något slags mörker eller svaghet. aldrig talat om sig själv som någon man ska tycka synd om över en rätt problematisk uppväxt. Nej, han är och förblir en vinnare. Fler som fick en tår i ögat när han efter förlustmatchen mot Belgien när han sa ”tänk att en liten pojke från Rosengård har tatt sig ända hit”? För mig och alla andra som älskar fotboll är det så klart Zlatans prestationer på planen som står i centrum. Men- när vi nu gör ett första bokslut över hans betydelse för Sverige så finns det andra viktiga saker att lyfta fram: Han har kallats ”osvensk” för sin attityd; han har retat gallfeber på alla dem som drömmer om ett ”rent” Sverige där man ska kunna räkna sin svenska härkomst åtminstone fem släktled bakåt. Zlatan har faktiskt tvärtom bidragit till att förändra vår syn på vad som är ”svenskt”. Finns det något mer svenskt än Zlatan? Vad är vi mer stolta över än över honom? Kungen någon? Majoriteten i Sveriges riksdag som i dagarna infört bland de hårdaste flyktingrestriktionerna i Europa? ABBA? Barn och unga som fötts och växt upp under Zlatan-eran uppfattar i allra högsta grad Zlatan som ett svenskt namn. De är däremot lite frågande över Ann-Britt, Bert-Ove och Torsten. Nej, låt oss en gång för alla tacka Zlatan för allt han har gett oss på fotbollsplanen, men också sådant som han egentligen knappast är medveten om själv. Han har understrukit det självklara: Alla som bor i Sverige en längre tid, alla som trivs i Sverige, alla som vill leva sitt liv som svenskar: alla är välkomna och ALLA ÄR SVENSKAR. Tack Zlatan!!!

Vi tackar för utmärkelsen Regnbågsfisken

På Pride-paradens dag, den 12 juni, firade vi, med tårta till kyrkkaffet, att församlingen fått den fina utmärkelsen Regnbågsfisken 2016. Det är EKHO, organisationen för kristna HBTQ-personer, som står bakom Regnbågsfisken som ges till en person eller organisation som utmärkt sig i arbetet för allas rätt att vara den man är. Vi är så stolta!
image

image

Tillsammansläger på Styrsö 27-28 aug.

styrsoÄven i år bjuder Redbergskyrkan in till Tillsammansdagar på Styrsö 27-28 augusti. Vi börjar på lördag förmiddag och avs- lutar med gudstjänst på söndag förmiddag. Liksom tidigare år håller vi till i den vackra missionskyrkan högt uppe på berget på ön. Vi hoppas att många gamla och nya ”redbergare” vill komma med och dela gemenskap, äta gott och samtala om vik- tiga saker. Vi hoppas att även i år kunna erbjuda någon form av skapande aktivitet men vi får återkomma med mer detaljerat program längre fram.

Bloggtext v 17: Aldrig hata, bara älska!

I söndags innehöll evangelietexten det enda påbud som Jesus ger till sina lärjungar och till oss. Budet handlar om att vi ska älska varandra. Gud kräver inte en massa av oss. vare sig när det gäller starkhet i tro eller i gärningar. Det behövs inte uppfyllande av en massa regler och påbud för att blidka Gud, inte heller behövs ett särskilt invecklat språk eller beteende för att kommunicera med Gud. Nej, det räcker tydligen med detta enda: att vi ska älska varandra. Hur svårt kan det vara?! Ja, ganska svårt tydligen, med tanke på hur det ser ut i vår värld idag. att älska är ju knappast något som i första hand ska uttryckas i ord, utan det handlar om att handla utifrån kärlek till vår medmänniska. Detta syns det tämligen lite av till exempel i regeringens nuvarande och snart skärpta lagstiftning och praxis kring flykting- och asylpolitik. Eller rättare sagt: det syns inte alls. Det bidde inte ens en tummetott. Jag har ägnat det senaste dygnet åt att försöka smälta gårdagens händelser på Gamla Ullevi. det var upplagt för en riktig folkfest. Malmö FF på besök och fullsatta läktare. Till och med vädret höll sig ganska hyggligt. Men, men. matchen igenom skanderade och vrålsjöng IFK-klacken ramsor som på olika sätt belyste att det viktigaste som finns är att hata Malmö FF. Ja, hata! Hur kan man hata ett fotbollslag? Och: Hur kan det komma sig att man inte tycker att det är viktigare att uttrycka sin kärlek till det egna laget? Men det skulle bli värre. I 77 minuten, alltså med 13 minuter (obs!) kvar av matchen och vid ställningen 0-0 tycker någon i IFK-klacken att det är dags att fyra av ett sk ”knallskott”. Detta slängs ner mot förre IFK-spelaren Tobias Sana, uppenbarligen som en särskild hat-hälsning till honom för att han spelar i hat-laget MFF. Sedan utbröt allmänt tumult och det hela slutade med att matchen avbröts helt och vi fick traska hemåt i det regn som naturligtvis hällde ner över oss. ”Aldrig hata, bara älska”: så löd parollen för Frölundas supportrar i SHL. Den är borta nu. Hatet verkar på väg att erövra idrotten. Och där står jag och stavar på det enda bud som Jesus vill att vi ska följa: Att vi ska älska varandra.                                                                                                         Per Duregård