Låt oss tända nya ljus

 

Julnattens betraktelse

Tänk dig två rum som ligger bredvid varandra. I det ena rummet är det kolsvart och mörkt medan det andra rummet fullkomligt badar i ljus. Vad skulle hända då om man öppnade en dörr mellan de här rummen? Skulle det kunna finnas någon risk för att mörkret vällde in i det ljusa rummet och släckte ljuset? Nej, med största sannolikhet skulle det vara ljuset som trängde sig in och skingrade mörkret. Att öppna upp för ljuset är ju det enda sättet att få mörkret att försvinna. Man kan inte skotta ut mörker som man skottar bort snö och mörker kan inte bekämpas med mörker.

Det var därför som Gud valde att öppna en dörr mellan ljusets himmel och mörkrets värld. Och när den dörren väl är öppnad tränger ljuset ner i mörkret och även då måste det vika undan.

Hur gjorde han då när han öppnade den dörren? Jo, han kom som ett hjälplöst barn som föddes i ett stall mitt ibland djur som var tama.

Vad är det som väcker dom där riktigt goda och varma känslorna inom oss om inte små barn och djurungar? Vem kan vara sur när man ser ett barn som ler eller skrattar så där riktigt gott. Och vem sträcker inte ut handen mot en ullig hundvalp även om man samtidigt tänker att man aldrig skulle vilja ha det besväret.

Men när Gud kommer oss till mötes är det just de varma och goda känslorna som han vill väcka hos oss. Det har funderats mycket över varför det just var herdar som först fick veta att frälsaren var född. Och en förklaring som nämnts har varit att dom tillhörde en av dom mest föraktade grupperna i samhället och därför vände sig Gud först till dom .

Det kan säkert ligga mycket i det. Men en annan tanke som slog mig var att som herdar hade dom utvecklat en känsla för sina får som var skyddslösa och behövde tillsyn. Och den känslan gjorde också att dom var öppna och mottagliga för tanken att ett skyddslöst barn hade fötts.

Den öppenheten gjorde också att dom inte nöjde sig med den häftiga upplevelsen som det måste ha varit att först se en ängel som talade till dom och sedan höra hur hela rymden fylldes av änglasång.

Men den märkliga och stämningsfulla stunden varade inte så länge. Snart var änglarna borta och mörkret omgav den på nytt men en dörr hade öppnats. Trots att det starka ljusskenet hade släckts måste de ge sig av och söka efter det nya hoppet som hade tänts i deras hjärtan.

Nog känner man med vilken värme herdarna närmar sig den lilla familjen och  jag tror att både Marias och Josefs känslor för sitt nyfödda barn blev ännu starkare i den stunden. Kärleken hade säkert funnits där tidigare också men kanske var den uppblandad med mycket oro och frågor inför vad som skulle komma. Men genom det ljuset och den värmen som herdarna förmedlade kände de sig med stor sannolikhet styrkta i sitt uppdrag.

Ljuset värmer och styrker oss. Men nu är det så att de ljus som tänds i den här världen brinner inte för evigt utan de slocknar förr eller senare. Jag tror att vi alla bär med oss minnen av någon eller några som en gång spred värme och ljus i våra liv men de lågorna har slocknat nu. Och en kväll som den här kan saknadens mörker kännas extra tungt, inte minst med tanke på att vi vet att de ljusen kommer aldrig att brinna igen.

Det är lika säkert som att de ljusen är borta som vi tände när vi möttes på julnatten förra året. Men var inte oroliga, mörkret ute på kyrktorget kommer att skingras också den här natten därför att det finns nya ljus som vi kan tända.

Så kan det också vara i våra liv. När ett gammalt ljus har slocknat kan ett nytt ljus tändas och ibland sker det på platser där vi minst kunde ana det. Det betyder ju inte att man glömmer eller slutar sakna den som man har förlorat. Men mitt i tomheten kan något nytt börja spira och växa.

Att det kan vara så beror på att när barnet i krubban föddes öppnades dörren mellan ljusets värld och vårt mörker. Och så länge den dörren står öppen kommer ljuset att sända sin värmande strålar in i vår värld. Mörkrets kyla kommer garanterat att bjuda ljusets värme sitt motstånd och det ser vi dagligen exempel på. Men även om mörkret kan släcka många ljus kommer det aldrig att segra så länge dörren till ljusets värld står öppen och ger människor kraft och mod att tända nya ljus.

Adventsgudstjänst 27/11

advent-candles
Söndagen den 27/11 kl 11 är det adventsgudstjänst i Redbergskyrkan.
Per Duregård predikar och församlingens kör under Göran Karlssons ledning sjunger massor av härliga adventssånger, både gamla och nya!
Sångsolist: Leif Sunesson.

Musiker:Stanley Larsson, gitarr; Pontus Engborg, trummor; Rebecka Tholérus och Olof gadd, bas;Jonas Hultström, klaviatur.

Varmt välkomna!